Fler kvinnor som reagerar mot offerrollen…
Gårdagens fullmäktiges budgetdebatt kom att handla en del om jämställdhet och genus, in på frågan tror jag att vi kom när vårdnadsbidraget kom upp på tapeten. Jag tror att jag tänker skriva ett inlägg om just detta när jag har fått tag i inspelningen för det sades en hel del dumt som jag vill citera korrekt. Men bland annat handlade det om att kvinnor behövde hållas bakom ryggen och att det var kvinnor som fastnade i en kvinnofälla eftersom det var flest kvinnor som tog ut vårdnadsbidraget. Nu läser jag även på brännpunkt att riksdagsledamoten Kajs Lunderquist (m) och Katrin Zytomierska har reagerat på hur kvinnor beskrivs och behandlas. Jag sa i fullmäktige igår att kvinnor inte är viljelösa våp som måste ha stöd. Lunderquist och Zytomierska skriver ”Det känns förlegat att hävda att kvinnor skulle vara mindre kapabla än andra att tänka själva” och här tror jag verkligen att det är dags att vi kvinnor fortsätter att reagera emot att sätts i offerrollen. Man säger ju faktiskt många gånger att kvinnor är så svaga att de inte själva kan svara upp för sig själva. Vänsterpartisten Lars-Åke Erlandsson tycker att vi behöver mer jämställdhet, antagligen passar jag inte in i hans bild av hur en kvinna ska vara vilket han även klargjorde när han i talarstolen inte tyckte att vi behövde några gubbar i vårt parti eftersom jag ändå var precis som en (här ska jag plocka fram korrekt citat, så jag ber om ursäkt över om det inte är helt korrekt men själva andemeningen var iaf den). Jana Nilsson (s) svarade med att han aldrig skulle kalla mig för gammal gubbe, eftersom jag är en ”ung tjej”. Men jag är ingen ung tjej, jag är en vuxen kvinna som kan ta ansvar över mitt liv (nu vet jag att Jana absolut inte menade någonting illa med sitt inlägg och att det säkert finns en hel del som uppskattar att bli kallade ung tjej, dock inte jag). Jag anser att kvinnor, liksom män har ett eget ansvar. Men det är tydligen fel att ha sådana tankar, och så drog man upp att sextrakasserade kvinnor avstod från att doktorera (för visserligen höll de med om att fler kvinnor examinerades från högskolan men de sa också att kvinnor hölls borta från de högre utbildningarna och de högre posterna), och hur kunde jag mena att dessa kvinnor skulle ta ansvar. Nu plockade dock en allianskollega fram uppgifter om att majoriteten av de som doktorerar idag är kvinnor så här föll argumenten platt (tack och lov för tekniken).
Tycker det är intressant att de män jag träffar på som förespråkar genus och jämställdhet ofta har en, enligt mig, sämre kvinnosyn än de män som inte förespråkar kvotering och dylikt. Att vänsterns män blir provocerade över att jag som kvinna inte vill inordna mig i deras kvinnosyn om att vi skulle vara offer.
Vi har ett ansvar för våra egna liv. Ju fortare vi lär oss detta ju fortare kommer vi framåt. Om du tror att du är ett offer tror du samtidigt att du inte kan påverka din framtid och det är ingen idé att du försöker vilket innebär att du kommer att fortsätta att sitta som ett offer.
Vi kommer alla från olika bakgrund och med olika förutsättningar för att lyckas med att genomföra våra drömmar. Jag säger inte att du kan ta dig hur långt som helst däremot säger jag att när du lämnar din offerroll har du möjlighet att ta dig mycket längre än vad du har som ett offer. Jag tycker att det är underbart att vara vuxen, jag tycker att det är underbart att känna att jag har möjlighet att påverka mitt eget liv. Visst kan det vara skrämmande ibland att man står där med sitt eget liv i sina egna händer och att man inte kan skylla på någon annan men det som är mer skrämmande är tanken på att någon annan står med mitt liv i sina händer och att jag inte har någon möjlighet att påverka.
