Skip to content

Debattsvar inskickat till HN

mars 20, 2010

Jag har ju redan svarat på  Lars-Åke Erlandsson här i min blogg men nu har jag skickat in ett lite längre svar till HN

Vem är det som blundar?

Lars-Åke Erlandsson (V) är trogen sin ideologiska grund i sin replik till mig i HN 16/3. Det är intressant att Erlandsson som man tror att jag som kvinna behöver kvoteras för att komma fram och att jag som kvinna tror på mig själv och mina medsystrars möjligheter att själva ta oss fram. Frågan är vem som blundar, är det jag eller är det Lars-Åke Erlandsson. Är det vänstern som blundar för sina egna fördomar om kvinnor och kvinnors kompetens eller är det jag som blundar eftersom jag vägrar inordna mig i den förväntade offerrollen?

Hans svar till mig tydliggör också skillnaderna, som hans presumtiva politiska partner Monica Green (S) häromdagen sa ”jag brukar tycka att politiker ska lägga sig i det mesta”. Kristdemokraterna vill låta föräldrar styra över samtliga dagar i föräldrapenningen, vi vänder oss emot kvotering. Istället vill vi skapa förutsättningar för familjer att skapa balans i vardagen. Ge möjlighet för barn att få en bra anknytning till båda sina föräldrar och där föräldrarna kan kombinera familje- och arbetsliv.

Dagens föräldraförsäkring är omgärdad av ett antal begränsningar som syftar till att styra föräldrar att ta ut sina dagar i en viss takt, allt i syfte att för att de ska komma tillbaka så snabbt som möjligt. Lars-Åke Erlandsson glädjer sig över att pappadagarna fördubblats i samband med att den extra pappamånaden kommit till men konstaterar samtidigt att politiken behöver kvotera ytterligare dagar mellan föräldrarna. Försäkringskassan konstaterar att antalet förlorade föräldradagar fördubblats sedan 2002. Allt färre familjers livspussel passar in i måttet där pappamånaderna blir fler. De som redan har fungerande situationer kan delta i statistiken för fördubblade pappadagar, andra familjer tvingas konstatera att tiden med barnen reducerats på grund av politikers snäva regler.

Erlandsson påpekar att antalet kvinnliga statsråd minskat med 5 procent, kvinnliga statsråd med 6 procent och antalet kvinnliga chefstjänstemän på regeringskansliet med 7 procent. Kan tyckas som höga procentsiffror men vi ska vara medvetna om att dessa tre kategorierna har ett totalt antal på 22, 36 respektive 41 personer. Om lämpligast för en post ska ersättas av någon annan för att millimeterfördelning ska uppnås uppkommer nya former av diskriminering. Ska vi ha samma ordning på alla arbetsplatser?

I Vänsterpartiets kollektivistiska värld är jag kanske alltid en kvinna delaktig i en könskamp före jag är jag, Lilith Svensson. Problemet med att ha en överideologi på det sätt som kvoteringsförespråkare vill ha, är att den egna förmågan och kraften blir underställd strävan efter reell jämställdhet uttryckt i en fördelning 50/50.

Det går att problematisera varför individer begär lägre ingångslön än andra utan att sätta upp väderkvarnar som att ”patriarkatet” står i vägen. Jag vill sätta kunskap och erfarenhet främst med utgångspunkten om alla människors lika värde och möjligheter.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: