Skip to content

Bokstavstroende fundamentalister finns överallt

oktober 24, 2010

Jag tycker att fundamentalism kan vara otäck. När människor utan att reflektera tror på allt som står, om det så är i Bibeln, Koranen eller något annat. Bokstavstrogna brukar förknippas med Gudstro av något slag.

Det har många gånger slagit mig att Humanisterna i debatter är mer militant bokstavstroende än många andra religiösa förespråkare. De har överhuvudtaget inte utrymme för förståelse för människor som tror på en gud. Deras uttalanden om människor med en egen tro är föraktande.

Idag läser jag en mycket intressant debattartikel ”Intolerans präglar Humanisterna” i SvD skriven av en avgående medlem.

Istället för respekt för oliktänkande, har Humanisterna en närmast religiös övertygelse om att de ensamma äger sanningen.

Och detta är helt och fullt min uppfattning också, Christer Sturmark, Humanisternas ordförande, framstår för mig som en bokstavstroende fundamentalist som anser att han sitter inne med den rena sanningen. Han försöker ge sken av att han tror på religionsfrihet men hänvisar till troende människor som om de var mindre vetande. Inte särskilt mycket respekt för oliktänkande där.

Malin Jonasson skriver i sin debattartikel

Under mina 14 år som medlem i Humanisterna har jag mött ett växande förakt mot muslimer. Banala men tydliga exempel är den raljanta tonen på Humanistbloggar när den muslimska fastan inleddes. Välkända styrelseledamöter berömde sig om att vara så upplysta att de kunde äta vad som helst. På en västsvensk blogg förväntades man i första hand vilja debattera ”burka” och ”minareter” medan jag fick leta förgäves efter debattämnen som ”alla människors lika värde” eller ”dialog om olikheter”. Men Humanisterna är inte nyfikna på hur de nya svenskarna resonerar och har ingen respekt för deras historia och erfarenheter. Humanisterna ”vet” redan hur en muslim tänker och vill leva. De ”vet” redan att muslimska kvinnor är förtryckta. Därför blir samtal onödigt och dialog omöjligt.

För mig (och för Kristdemokraterna) är religionsfrihet viktigt, att människor ska mötas med respekt oavsett vilken religiös åskådning personen har. Möten mellan människor med olika bakgrund gör Sverige bättre.

Människan är en fri, tänkande varelse med eget samvete. Religionsfrihet en självklar mänsklig rättighet, vilket innebär att alla människor ska ges rätten att bekänna och utöva sin religion. Att människor tillhör olika religioner ska inte bara tolereras utan även respekteras. Att människor tillåts att tro olika tillför nya perspektiv på de existentiella frågorna, vilket ökar både förståelsen för och kunskapen om andra religioner och dess utövare. Friheten att utöva sin religiösa tro får dock aldrig medföra att man i trons namn kränker andra människor.

Annonser
24 kommentarer leave one →
  1. Danne permalink
    oktober 25, 2010 15:24

    Uppenbarligen så är inte du heller läskunnig.
    Ateismen har inga bokstäver att vara bokstavstroende till!!!!!!!

    Humanisterna säger att religionerna har FEL!
    Inte ETT ENDA exempel har religiösa presterat som bevis för deras låtsaskompis.
    Men dom vill vara med och bestämma i guds namn!
    NEJ, säger vi med hjärna.

    Tro på vad fan du vill. Jag respekterar dina tankar.
    Kliver du in i offentligheten så får du veta att du lever!

    • oktober 25, 2010 18:39

      Skulle nog hänvisa till mig själv som läskunnig, givetvis vet jag att Humanisterna/Ateister inte har en bibel att förhålla sig till men jag hoppas de flesta som läste min text förstod vad jag syftade till. I annat fall syftade jag på att de ”bokstavstroende” humanisterna inte överhuvudtaget ger utrymme för tanken på att någon annan än de själva kan ha rätt.

      Det var vänligt av dig att jag får tro på ”vad fan” jag vill, nu har vi ju religionsfrihet här i Sverige så oavsett vad du anser så får jag tro på vad jag vill. Men vad jag tror eller inte tror på anser jag dock inte hör hemma här, jag talar om att jag anser att människor oavsett tro eller religiös tillhörighet ska bemötas med respekt.

      Jag vet redan att jag lever.

  2. oktober 25, 2010 18:08

    ”Han försöker ge sken av att han tror på religionsfrihet men hänvisar till troende människor som om de var mindre vetande. Inte särskilt mycket respekt för oliktänkande där.”

    Sen när skulle religionsfriheten skydda någon från någon annans åsikter?

    • oktober 25, 2010 18:42

      Givetvis har alla rätt att framföra sina åsikter, tack och lov har vi åsiktsfrihet. Jag vänder mig emot den aggressiva och nedvärderande tonen som används. Det är en personlig åsikt, jag anser inte att vi ska lagstifta mot aggressiva och nedvärderande toner dock tycker jag att det hör till vanligt folkvett att bemöta varandra med respekt och trevligt tilltal men jag förstår att inte alla håller med mig på den punkten heller.

      • oktober 26, 2010 08:17

        Så länge många anser att uppfattningen att gud inte finns är respektlös, lär vi inte lösa problemet.

      • oktober 26, 2010 16:52

        Jag anser inte att själva uppfattningen om att gud inte finns är respektlös, jag talar fortfarande om själva tilltalet.

      • oktober 26, 2010 19:51

        Du som tycker att alla ska bemötas med respekt: Tycker du att det är respektfullt att ta med skolbarn till kyrkan på obligatorisk skoltid?

      • oktober 27, 2010 03:40

        Ja det kan ju bero lite på vad man gör i kyrkan. Att fira t.ex. avslutning i kyrkan ser jag inget problem med. Inte heller ser jag något problem med att på skoltid, som en del i religionsundervisningen, besöka både svenska kyrkan men även andra religiösa kyrkor.

      • oktober 28, 2010 07:41

        Att du inte ser något problem med att fira skolavslutningar i kyrkan kan jag förstå. Men hur anser du att jag ska göra som inte vill ha mina barn i kyrkan?

      • oktober 28, 2010 16:13

        Jag skulle inte ha några problem om de hade firat skolavslutning i en synagoga, moské eller idrottshall heller.

        Du menar på allvar att du tror att barnen far illa av att gå in i en kyrka?

      • oktober 28, 2010 16:27

        Jag har vad jag vet aldrig skrivit att ”barnen far illa av att gå in i en kyrka”. Jag har skrivit ”hur anser du att jag ska göra som inte vill ha mina barn i kyrkan?” så jag upprepar: Hur anser du att jag ska göra som inte vill ha mina barn i kyrkan?

    • oktober 28, 2010 17:44

      Tänker du på avslutningen?

      När jag gick i grundskolan fanns det en parallellklass där det fanns 2 Jehovasvittnen, de fick inte vara med på klassråden eftersom det stred mot deras tro. Jag tyckte det var egoistiskt av föräldrarna.

      Jag har svårt att råda dig vad du ska göra pga. att du inte vill att dina barn ska gå in i en kyrka. Vad tycker de själva?

      • november 4, 2010 17:07

        Lämna Jehovas vittnen utanför, de får svara för sig. Mina barns uppfattning kan vi också lämna därhän. Frågan återstår hur vi föräldrar ska göra som inte vill ha våra barn i kyrkan på obligatorisk skoltid?

  3. Alfred Askeljung permalink
    oktober 25, 2010 18:59

    Jag tror att det Sturmark får fram är att ingen troende bemöter en ateist på en rationell, venskaplig grund dvs. med objektiva fakta. Då den uppkomna diskrepansen mellan ateistens ”så här är det” och teistens ”så här tror jag att det är” blir en naturlig konfliktyta så är det självklart att rationellt tänkande människor med fokus på objektivism stör sig på att troende människor för in känslor i debatten. 🙂

    • Allan permalink
      oktober 26, 2010 08:13

      En annan konfliktyta ligger i att ateisten, genom sin användning av naturvetenskapen, på förhand utesluter möjligheten att Gud existerar: det som inte kan undersökas naturvetenskapligt finns inte. Ateisten har då gått från naturvetenskap till filosofi, förmodligen utan att själv vara medveten om det. Den troende känner däremot igen det filosofiska och fortsätter på det spåret. Ateisten som saknar beredskap att diskutera sådant som ligger utanför naturvetenskapens område får därför problem i diskussioner om Guds existens.

      • oktober 26, 2010 08:24

        Så du menar att naturvetare inte kan behärska filosofi? Eller syftar du på någon speciell filosofisk gren, med extra bra förutsättningar att leda gudarnas existens i bevis?

  4. oktober 26, 2010 10:33

    Jag är Kristdemokrat och ateist. Däremot är jag inte medlem i Humanisterna och jag skulle inte vilja vara det heller. Jag anser, som du, att religiös fanatism även kan inkludera oss ateister. Vi tror ju också, vi tror att det inte finns någon gud. Men vi vet självklart inte det, i alla fall inte jag. Att fördöma alla religioner är i min mening att fördöma även ateismen. Det vägrar jag göra. Jag respekterar andra människors tro och förväntar mig samma respekt för min. En sak som Humanisterna och Christer Sturmark ändå har rätt i är att ateismen för ofta får stå tillbaka till förmån för andra religioner. Jag har ofta upplevt det att mina önskemål är inte lika mycket värda som ett religiöst önskemål, eftersom jag bara ”vill” en sak medan den religiöse personen ”måste” det p.g.a. att guden säger det.

  5. oktober 28, 2010 07:36

    Hej Lilith! Att vara rädd för fundamentalism är irrelevant, eftersom det inte är fundamentalismen i sig som är farlig utan effekterna av den ideologi eller tro som ligger bakom. Dessutom är det fel att prata om fundamentalism när det gäller islam eftersom Allah tydligt säger i Koranen 2:85 att man som muslim måste tro på allt i Guds perfekta ord.

    • oktober 28, 2010 16:41

      Jag anser att man ska vara försiktig med all fundamentalism, oavsett om det gäller kommunism, djurrättsaktivister, religion etc då det är risk för att man mister helhetssynen. Du lyfter upp ett stycke i Koranen men alla muslimer är inte bokstavstrogna. Inte ens vår egen lagstiftning ska tolkas bokstavligt utan man ska ta hänsyn till lagstiftarens intentioner (teleologisk lagtolkning).

      • oktober 30, 2010 11:49

        Du vet uppenbarligen inte vad Koranen 2:85 säger. Där står så här: ”[…] Tror ni på en del av Skriften men inte på en annan? Och vilken är belöningen för dessa som gör så annan än vanära i denna värld och på uppståndelsens dag det plågsammaste straff. Ty Allah är inte omedveten om vad ni gör.”

        Denna vers visar tydligt att Allah inte accepterar några moderata muslimer.

  6. Andreas L permalink
    juli 21, 2011 23:24

    Hej Lillith,

    Fann din bloggpost långt efter att diskussionsvågorna ebbat ut. (Googlade på Kristdemorkaterna och Humainsterna, efter att ha sett en TV-debatt där bland annat din kollega Ebba Busch och Christer Sturmark satt i soffan under Almedagsveckan. Blev nyfiken på vad den stora konfrontationslinjen är, och vad som ligger under ytan kring Buschs hårda utfall mot Sturmark, och landade alltså här.)

    Jag förmodar att du inte har möjlighet att svara; det var intressant att läsa din post, och några frågor dök upp:

    1. Om Sturkmarks Humanister är bokstavstroende som du säger, vilken bok/vilka böcker är det de tror på?
    2. I vilkens ögon ligger det ”föraktande” du beskriver, när du känner att Humanisterna inte har förståelse för någons tro på en gud?
    3. Följdfråga till 2; kan det vara så att du rör ihop begreppen? När du träffar en asatroende på vännens 50-årsfest, är allt annat än nickande bifall till hennes utsagor om världens beskaffenhet ett föraktande från din sida gentemot henne?
    4. Ännu en följdfråga till 2; kan det vara så att du rör ihop begreppen igen? Kan du röra ihop ”förståelse för någons tro” med ”tro på de sanningar som den troende erkänner”? Skillnaden är mycket stor. Utan att veta, tror jag att Humanisterna har den allra största förtåelse för någons tro på en gud, men däremot ger väldigt låg trovärdighet till de övernaturliga förklaringar den troende hyser. Skillnaden kan nog inte bli större; jag kan hysa förståelse för någons tro, utan att hysa tro i denna persons trossatser. I analogi; jag kan förstå känslan av att bli trampad på när någon affischerar ”Gud finns nog inte”, men jag kan inte gå med på att detta skulle vara en kränkning av större art än när jag läser valfri politisk debattinlägg, där person A säger sig inte tro på persons B utsaga om sakförhållande C? Kan du ge mig en förklaring varför en diskussion med religöst tema skulle vara fråntagen den intellektuellt hederliga och etablerade distinktionen mellan sak och person?
    5. Du låter som ett tal av Sturmark när du i slutet pläderar för trosfrihet. Däremot undrar jag över du får ihop beskrivningen av Humainsterna som militanta (våldsbejakande, aggresiva, att med militära medel tillskanska sig makt) och bokstavstroende (utan bok, förvisso) med din uppmaning att olika uppfattningar inte bara skall tolerar, utan även respekteras. Fast så skrev du iofs inte; du skrev inte ”uppfattningar”, utan ”religioner”. Uppenbarligen är denna trevliga frizon enligt dig reserverad enbart för dem med gudstro; för de som saknar tro är invektiv helt i sin ordning. Vad är din principiella ståndpunkt för denna distinktion?

    • juli 26, 2011 06:03

      Vad roligt att du uppskattade mitt inlägg, självklart ska jag försöka svara dig även om det är ett gammalt inlägg.

      1. Det handlar snarare om tron på humanism som beteckning på sin livsåskådning (även om det finns många böcker om humanism), och då talar jag om den sekulärhumanistiska som humanisterna i Sverige tillhör. Humanisternas moderorganisation IHEU säger bland annat att man inte accepterar övernaturliga synsätt på verkligheten. ”Humanism is a democratic and ethical life stance, which affirms that human beings have the right and responsibility to give meaning and shape to their own lives. It stands for the building of a more humane society through an ethic based on human and other natural values in the spirit of reason and free inquiry through human capabilities. It is not theistic, and it does not accept supernatural views of reality.”
      2. Jag får ofta uppfattningen, utifrån hur Sturemark framför sina åsikter i debatter och dylikt att han föraktar de som tror. Att han ser ner på dom som inte tycker som honom.
      3. Nej, absolut inte. Jag tycker att det är sunt att man har olika åsikter och att man i en debatt kan stöta och blöta dessa emot varandra. Men om jag i en debatt tydligt visar att jag tycker att min åsiktsmotståndare är korkad pga. att vi har olika åsikter är detta inte fruktbart för debatten.
      4. Nej jag kan inte ge en förklaring till varför en diskussion med religiöst tema skulle vara fråntagen den intellektuellt hederliga och etablerade distinktionen mellan sak och person eftersom jag inte anser att så ska vara fallet.
      5. Det var felaktigt av mig att använda mig av termen militanta, du har givetvis rätt i att humanisterna inte står för att vara våldsbejakande, aggressiva, att med militära medel tillskansa sig makt. Jag anser att människors livsuppfattningar/religion/tro/etc. ska accepteras oavsett om vi tror att det finns en gud, flera gudar eller om vi tror att det inte finns någon gud. Oavsett anser jag att vi ska bemöta varandra med respekt och acceptera att det finns olika uppfattningar.

      Vad jag har lite svårt för är när människor benhårt hävdar att de står för den enda sanningen, detta har jag svårt för oavsett om det är någon som säger att gud finns eller om det är någon som säger att gud inte finns. Livet är så oerhört stort och det finns så mycket som vi idag inte har en aning om. Så många gånger i historien som vi människor tror att vi har vetat allting. Vad vetenskapen verkligen visar är att sanningen varierar över tid och att nya fakta hela tiden tillkommer som gör att vi omprövar den gamla sanningen. Det är där jag skulle vilja att man kunde mötas i diskussionen. Att en humanist säger att han inte tror på gud pga. att vetenskapen talar för att det inte finns en gud alt. att man med vetenskap inte kan bevisa det istället för att säga att den som tror har fel och den som inte tror har rätt.

  7. Andreas L permalink
    juli 31, 2011 21:09

    Hej igen,

    Stort tack för att du tog dig tid att svara. Jag återkommer med några uppföljande kommentarer; för mig slutordet och vill inte belasta dig med att behöva fortsätta svara på en tråd som ju kan bli hur lång som helst 😉 . Vill redan i början be om ursäkt för att detta blir ett långt inlägg. Jag tycker frågeställningarna är oerhört intressanta, och vill ge dem rättvisa genom utförlig argumentation och tydlighet med många förklaringar och exempel. Det sker dock till priset av att det knappast blir kärnfullt, utan kanske lite långrandingt…

    Låt mig börja där jag verkligen håller med dig; tvärsäkra uttalanden skall man vara försiktig med, och en debatt skall vara hövlig och respektfull, och som du säger sällan fruktbart att kalla någon korkad eller idiot.
    Jag har inte sett så mycket av Humanisternas officiella företrädare i debatter, så jag kan givetvis inte säga att de inte gått över gränsen och brustit i respekt mot de med andra åsikter. Jag har sett Sturmark några gånger, och med mina ”glasögon” tycker jag han har en bra samtalston.

    Frågan är komplex, och värd att gräva lite i. På frågan om ”bokstavstroende”, så verkar du medge att någon bok med stort B inte finns för humanisterna som okritiskt skall gälla som sanning. Att man i sökandet använder böcker som inspirationskälla borde inte vara konsigt, men det blir att urvattna begreppet att kalla det ”bokstavstroende”. Svampplockaren med svampguiden i fickan skulle vi inte kalla för bokstavstroende (även om hon skulle sätta stor tillit till boken); inte heller filosofen med stora bokhyllan fylld med djupa tänkare. Tack också för klargörandet kring det felaktiga användandet av ordet ”militant”.

    Som du skriver verkar du vilja överföra religös bokstavstro (dvs. tro på en gammal urkunds abosluta sanningsanspåk) till någon typ av starkt stöd för vissa filosofiska/empistemologiska principer som tex. att inte sätta tilltro till något vi inte borde sätta tilltro till. Filosofen Bertrand Russel uttryckte det kärnfullt: “that it is undesirable to believe a proposition when there is no ground whatever for supposing it true”. Denna grundinställning till vetande och “sanning” delar vi nog de allra flesta, och är på det stora hela säkert nödvänding för vår överlevnad. Vi är tveksamma till att köpa magnetarmband för att bli kvitt migrän, vi är tveksamma till att ätande av noshörningshorn verkligen ökas sexlusten, och om mannen bredvid oss vid övergångsställets trafikljus säger att ”bilarna på vägen du ser är bara hägringar”, så är vi ändå benägna att låta bli att trava rakt ut i gatans rusningstrafik.

    Men när vi pratar om tron på en Gud, och samlade åsikter i organiserad religion, så befinner vi oss plötligt på en annan plats. Till stor del tycker jag detta är mycket förståligt; en religion – eller snarare en religös tro – är såklart mer än påståenden om verklighetens beskaffenhet (dvs. sanningsanspråk), det är hela registret med social samhörighet, en inre kompass, en tröst, en vägledning, ett bollplank i moralfrågor och frågor som ”vad är meningen med mitt liv” och ”hur gör jag gott i livet”, osv.
    Men jag menar att vi, precis som Humanistera gör, måste få ifrågasätta en tros själva grundsatser och förutsättningar, utan självcensur för att risken finns att troende därmed känner sig trampade på tårna eller förklarad som korkad.

    Med risk för att kanske göra just detta, skulle jag våga påstå att du är lite på fel spår när du skriver att en humanist kanske säger att hon inte tror på en gud för att ”vetenskapen inte talar för det”. Eller kanske inte fel spår, men spänner vagnen för hästen. Frågan blir helt irrelevant om vi inte först förklarar vad denna gud är för någon/något. ”Vetenskapen” kan såklart inte säga någon som helst relevant om förekomsten av en ”gud”, men vi kan metodiskt prova olika hypoteser och se vad som förefaller rimligt givet dagens kunskap. Jag kan ana spår här av vad jag tycker är en falsk dikotomi mellan vetenskap å ena sidan och tro på en gud å andra.

    Men en helt odefinierad gud är samtidigt ganska ointressant; bevisligen finns det miljarder av människor med en tro på en gud som är oerhört mycket med konkret, och som på både gott och ont väljer att rätta sina liv och anpassa sin moral till vad den guden anses vilja (eller oftare: vad officiella företrädare för guden säger att guden vill). Precis som du skriver är vårt vetande, med grunden i öppet rationellt sökande och vetenskaplig metodik, ständingt under utveckling, och sanningar omprövas hela tiden. Men jag undrar ändå om en del gudstroende i och med detta värjer sig lite för mer ”otäckt” sanningssökande, för att bevara sin ”gud finns”-hypotes. Låt mig försöka förklara vad jag menar.

    När IHEU säger att de för sin livsåskåding inte tillmäter övernaturliga förklaringsmodeller någon relevans, så hoppas jag att efter detta stycke att du kanske ser det ur ett annat perspektiv, och kanske till viss del håller med. Vad är då ”övernaturligt”, och vad är Gud? Jag tror det är lätt att röra ihop korten. Naturligt hör till denna värld, och har en bas i materia/energi. Om en ärkeängel gör en oskuld gravid, så är det antingen enbart ”naturligt”, eller en blandning av naturligt/övernaturligt, dock aldrig enbart övernaturligt. Antingen finns änglar ”på riktigt”, med antingen kända beståndsdelar, eller ännu ej upptäckta beståndsdelar – det spelar mindre roll, det hör till det ”naturliga”, på samma sätt som ”place holdern” mörk materia. Eller så är själva ängeln övernaturlig, men någonstans interagerar den med det naturliga genom att en lyckad befruktning med efterföljande celldelning sker. Därigenom finns ingen dikotomi mellan tro och vetenskap; hade vi haft utrustning och kunniga personer på plats där för 2000 år sedan hade det inte behövt vara något ”oförklarligt”. Att vi ännu inte vet saker, ger i sig inget utrymme för något övernaturligt. En del saker kommer människan att komma underfund med, andra saker kanske aldrig. För vetenskapen är det således inte på agendan att motbevisa guds existens; det är en nollhypotes som saknar relevans i ansträngningarna över att öka vår samlade kunskap.

    Sant är förvisso att etablerade religioner tvingats backa från ett i det närmaste totalt sanningsmonopol, och att vi framförallt i sekulära västländer ser stora delar av religösa urkunder som föremål får omtolkning i stora stycken; även troende kristna i Sverige ser nog bibelns skapelseberättelse mer som en allegori än som autentisk beskrivning. Men så har det såklart inte alltid varit; så på så sätt är det riktigt att säga att vetenskapen vidgat vår kunskap vilket brutit sönder mycket av religionernas tidigare sanningsmonpol. Men vetenskapen är som sagt inte intresserad av att motbevisa någon gud; utan att vidga kunskapen om den naturliga världen.

    Ursäkta denna långa utläggning; den kanske skymmer skogen för alla trän. Omtag: vad jag menar är att en gud bortom allt inom det naturliga blir ganska irelevant; för de flesta troende jag känner finns en levande, personlig Gud, som på ett eller annat sätt interagerar med den högst naturliga troende. Därmed finns inget övernaturligt att ta ställning till, utan vi kan använda vanliga förnuftsredskap kring frågor som: vem är Gud, kan han höra bön, och kan han påverka den naturliga (observerabara världen)? Om han kan, varför undviker han i så fall att ”fångas” av någon typ av säkra observationer? Skrev han både Koranen och inspirerade Bibeln? Finns evigt liv? Vad består det av i så fall – hur kan ett högst materiallt ”jag” bli någon typ av själ? Förändras själen under mitt biologiska liv; om jag dör som 2-åring, 40-åring eller dement 80-åring är det samma ”själ”, eller har min själ utvecklats på gott och ont av att leva; det vill säga finns det någon koppling mellan hjärnans naturliga neuroen och det övernaturliga? Vad betyder evigt, givet att vi nu har en kosmisk kalender som räknar till runt 13 miljarder år. Är det samma Gud runtom hela det kända universum, och han han i så fall bön från andra möjliga typer av livsformer. Är människan en unik skapelse till hans avbild? Givet vad vi vet om livets utveckling, fanns där alltså en mamma och en pappa som inte var unika, men som fick ett barn som var en unik avbild? Hade mamman och pappan inget ”människovärde”, men barnet hade det?

    Frågorna kan göras oändliga, men det är inte min avsikt. Min poäng är att en Gud som inte syns, hörs, interagerar eller har något som helst med mig att göra är en ointressant gud. En gud som har en relation till mig, hör, åtminstone till en del, till den naturliga världen, och rimligheten i utsagor kring den guden bör inte hamna i annan vågskål än mannen vid trafikljusen ovan som påstod att bilarna blott är hägringar. Eller?

    Notera att jag inget sagt om den personliga betydelsen av att ha en tro till något ”större” än min egen fysiska kropp och mitt korta liv. Som du anar har jag själv ingen tro och ger mycket låg sannolikhet till hypotesen att det finns något väsen som ens närliggande liknar den gud eller du gudar som beskrivs i asatro, kristendom eller hinduism. Jag har respekt för alla som har tro, men jag kan inte säga att jag har respekt för många trosuppfattningar (men jag tolerarar dem, givetvis, och försvarar med must och lust allas rätt att hävda dem). Om en politiker säger att 100% skatt på inkomster är utmärkt; folk kommer att jobba på och tacksamt ta emot bidrag så är jag skeptisk, precis som den som säger att 0% skatt funkar utmärkt; folk kommer att frivilligt vilja betala till den offentliga välfärden. Båda argumenten saknar, med Russels ord igen, ” ground whatever for supposing it true”.

    Samma sak tror jag tyvärr gäller även för religösa koncept som evigt liv/själ, himmel/paradis, en Gud som hör bön och interager med människor, osv. Jag säger inte att jag vet att det är så: jag är alltid öppen för argument. Ju konkretare, desto bättre.
    Med stor risk för upprepningar: jag börjar få uppfattningen att argument från religöst håll om kålsuperi, det vill säga att kalla de som offentligt ifrågasätter trossatser eller en guds (som begreppet tolkas i de etablerade religionerna) är lika ”hårdnackade” i sin övertygelse som de mest fundamentalistiska troende, kan vara ett försök att avfärda upplevda hot med något som likna klassisk härskarteknik. Dvs. istället för att ta en debatt om vad meningsmotståndaren säger i sak, så sätter man etiketter och avfärdar personerna. Person, och inte sak, mao. När Humanisterna tex. skriver att det inte finns några förnuftsbaserade skäl att tro på något övernaturligt eller några gudar, så tycker jag det vore hederligare (om man nu inte håller med) att antingen presentera vad de förnuftsbaserade skälen är, alternativt förklara varför inte förnuftet behöver användas i dessa frågor, och inte ”gömma sig” genom att känna sig tillplattad, och ”attackera” genom etikettering av personerna som uttycker sina åsikter.

    Så frågor av typen ”vad fyller mitt liv med mening”, ”vad bör jag göra för att göra det goda”, och ”varför lyckas jag inte alltid vara den jag vill vara” kan säkert en gudstro vara till god hjälp för att föra det inre resonemanget, och känna det stödet som vi förlorar när vi går in i vuxenlivet av att alltid vara sedda, förstådda, älskade och förlåtna. Just därför uppskattar jag just Humanisterna ; det är inte en vanlig ”vetenskap vs tro”-rörelse, utan faktiskt några som vill hjälpa till att vara det där bollplanket för det stora frågorna, utan att behöva blanda in ”sanningar” daterade från järnåldern som för många blir svåra att smälta – och därför kanske undviker att öppna sinnet för denna typ av frågor.

    Så för att summera – jag tycker det är högst rimligt att ifrågasätta utfästelser om världens beskaffenhet, oavsett om utfästelsen kommer från en religös företrädare eller inte. Det måste kunna göras utan självcensur för risken att den som tror på utfästelsen skall känna sig nedvärderad. Visst kan gränsdragningen vara svår – att tro på en personlig gud är mycket allomfattande och del av en grundidentitet, men det blir ändå orimligt att ha olika skyddszoner på den stora åsiktsmarknaden. Gränsen mellan en ”åsikt” och personlig identitet för den extrema Maoisten är nog minst lika svag som för en gudfruktig nunna i ett kloster. Jan Myrdal skulle nog inte kunna se något större fel med de röda Khmererna om han så fick ett personligt förlåt-mig brev från Pol Pot – för mycket av det som gett hans liv mening skulle kullkastas, och kännas bortödslat. Dessvärre kommer vi nog inte heller undan att en del torra och sakliga påståenden kan låta som att de är nedlåtande: vad skall till exempel en läkare göra med den svårt sjuka patienten framför sig, som avsäger sig vidare behandling för att han litar mer på homeopatisk medicin? Ett svårt dilemma; placeboeffekten av att tro på en homeopatisk behandlings effekt kan ju minska om läkaren konstaterar att det finns vare sig en förklarande teori eller några vetenskapliga studier som visar på effekt. Skall hon ljuga; och säga något uppmuntrande om patientens önskan om alternativ behandling, trots att om inte skolmedicins behandling sätts in kan läget förvärras till livshotande? Vi kan göra olika bedömningar om vad som är rätt, men – hur hårt det än må låta – så ligger det eventuella nedvärderande i den uppriktiga förklaringen från läkaren (som patienten kan tolka som att läkaren anser sig förmer, och att hon ser patienten som lite småkorkad) faktiskt inte hos läkaren, utan hos åsikten som är – ja, rätt småkorkad – och därmed smittar den känslan på patienten. Att tro på saker som helt saknar grund, är ju faktiskt som regel ofta uppfattat som en motpol mot intellektuell spänst.

    Tro på religösa trossatser har ju länge varit en fredad zon – men bara åt ena hållet, märk väl. Det har ansetts ofint att framföra åsikter om rimligheten i religioners sanningspåståenden, men organiserad religion har ganska fritt fram att ägna sig åt väckelse och mission. Det här är också en viktig poäng i den öppna debatten om religösa trossatser: det är naturligtvis helt grundläggande och superviktigt att människor får tro på precis vad de vill. Det finns inget färdigt facit för vad som får varje människa mål och mening på färden. Men de etablerade religionerna har stora organisationer bakom sig, där det snarare är det självklara proklamerandet av sanningar än ödmjukt ifrågasättande som dominerar. Jag gissar att du också besökt gudstjänster; vi läser trosbekännelser, och vi får höra från apostelns Johannes att Jesus är sanningen, vägen och livet. Ja, du vet själv hur det låter från religionens företrädare. Gäller ditt kritiska omdöme om människor med tvärsäkra svar även Johannes, och Jesus? Organiserad religion brukar ju inte heller stanna vid bara det ”andliga”, utan med religösa motiv tycka saker om högst profana saker; och organiserad religion är ju megafoner med oerhörd makt och inflytande. Om vi håller oss till kristendomen, så ser vi till exempel religöst motiverade utspel till varför vi måste ha en diskriminerade äktenskapslagstiftning. Av mäktiga kristna organisationer, är det svårt att slå katolska kyrkan. När den kyrkan aktivt arbetar för att förhinda kondomanvändning och motsätter sig provrörsbefruktning, måste vi då begränsa vår argumentation till att bara tala om de faktiska lidande som denna inställning leder till? Får vi inte säga någonting om att själva teorigrundvalen (gud finns, hans vilja står i bibeln, vägen till frälsning och evigt liv går genom att följa Jesus, osv), och att den så vitt vi vet idag helt saknar rimlig grund? Eller måste vi backa här i steg 2, eftersom det kan låta ”bokstavstroende” och vara nedvärderande för folk med tro på den teorigrunden? Jag tycker den begränsningen blir orimlig. Organiserad religion, och de påståenden som kommer från det hållet, befinner sig precis på samma ”åsiktsmarknad” som alla andra åsikter, och måste därmed öppet få kritiseras och ifrågasättas.

    För att då knyta ihop där det började: I inledningen till din bloggpost skrev du: ” Det har många gånger slagit mig att Humanisterna i debatter är mer militant bokstavstroende än många andra religiösa förespråkare. De har överhuvudtaget inte utrymme för förståelse för människor som tror på en gud. Deras uttalanden om människor med en egen tro är föraktande.” Jag vet ju inte vilka debatter och vilka uttalnden du syftar på , och vad som sades där. Det är alltså fullt möjligt att du har helt rätt (och jag därmed är ute och cyklar), men eftersom du inte konkretiserar och ger exempel, så är det svårt att veta. Om du vill svara, får du gärna ge exempel eller länkar.

    Därmed har jag sagt mitt. Tack för att du läste ända hit! 😉

Trackbacks

  1. Tweets that mention Bokstavstroende fundamentalister finns överallt « politikerlilith -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: