Skip to content

Det talas ofta om vad politiker får…

oktober 29, 2010

… men aldrig hör jag att man talar om vad politiker får betala. Visst är det så att de politiker som finns i toppen har en bra lön men långt ifrån alla politiker finns i toppen. För många kostar det faktiskt att vara politiker. Om jag slår ut vad jag fått i arvode jämfört med vad jag har lagt ut i egna pengar har jag helt klart gått i förlust på att engagera mig politiskt. Visst lägger man ner stor del av sin fritid men även en hel del av sin arbetstid där man antingen får ta semester eller tjänstledigt. Vad det gäller vissa uppdrag har man möjlighet att plocka ut kompensation för förlorad arbetsinkomst men långt ifrån allt. I valrörelsen lade jag så gott som hela min semester (4 veckor) och jag bekostade en mycket stor del av mitt personvalsmaterial och  kampanj själv. I Hallands distrikt valde kristdemokraterna att endast stödja första namnet ekonomiskt (hur det fungerar varierar mellan olika partier och län).

Nej, jag gnäller inte. Det är helt och hållet självvalt. Jag tycker att det är roligt att ägna mig åt politik och jag tycker att det är viktigt att vara med att själv påverka vårt samhälle.

En del av vårt arbete handlar om nätverkande, att hålla en nära kontakt med näringslivet, att hålla sig uppdaterad genom olika seminarium och dylikt. Att slippa betala för detta kan möjliggöra för politiker att fullfölja sitt uppdrag. Jag har inte åkt på någon bjudresa däremot blev jag under valrörelsen bjuden av LRF på en middag tillsammans med ett flertal andra politiker. Det var en mycket givande kväll med samtal mellan politiker och lantbrukare.

Jag har med all säkerhet skelett i garderoben som kan letas upp. Det handlar inte om att jag inte är ärlig och att jag inte kan stå för vad jag gör utan för att det är svårt att veta vad som kan sätta igång drevet och det handlar om att jag är mänsklig.

Före valet 2006 tror jag att många hade svårt att föreställa sig att människor skulle tvingas avgå från sin post pga. obetalda tv-licenser.

Jag tror att jag skulle tänkt över det både en, två och hundra gånger om jag blev erbjuden en högre post inom politiken. Jag vill inte ha människor rotande på det sättet. Det skulle faktiskt känts integritetskränkande.

När kommer vi till den dagen när människor ska tvingas att avgå för att mobbade en klasskamrat på lågstadiet, drack häxblandning när de var 14, rökte marijuana när de var 15, körde trimmad moppe, skolkade, fick IG på gymnasiet, var otrogen, körde rattfull för 20 år sedan etc. etc. Men då kommer argumenten, jag har hört dem. Man ska kunna stå för sina misstag, man ska som förtroendevald följa vår lagstiftning. Ja man ska kunna stå för sina misstag, ja man ska följa lagtiftningen. Men det är inte alltid så lätt att förutse. Lagstiftningen kan vara ett att följa, medias moraliska kompass ett annat. Det låter väldigt bra när det handlar om någon annan. Men vad ska vi kräva av våra politiker? Ska de skriva ner sin livshistoria innan de tillåts bli medlemmar? Hur långt tillbaka ska vi gå? Kan/ska människor någonsin få en andra chans? Måste alla göra som Bodström och gå ut offentligt och berätta om sina ungdomssynder.

Vad jag vänder mig emot är inte att politiker granskas, politiker ska granskas. Men vad är det man väljer att göra en stor nyhet av?

Förra valet hade vi en ny medlem som ställde upp på vår kommunlista, långt ner så hon skulle inte bli invald. I valrörelsen fick hon se sitt namn på en lista en tidning presenterade på alla politiker som hade skulder hos kronofogden. Hon vände i dörren vad det gäller sitt politiska engagemang.

Vem vill vi ska representera oss? Mänskliga eller omänskliga politiker? Om man är vit som snö, finns det inte en större risk för att man har mycket liten tolerans mot de som är icke perfekta? Hur skrivs en lagstiftning om den skrivs av människor som tror att man kan vara perfekt?

Vilka andra yrkesgrupper ska vi börja granska ingående? Riktigt ingående. Borde vi inte granska journalisterna? Deras bakgrund borde ju påverka vad och hur de väljer att rapportera. Borde journalister vara tvungna att gå ut offentligt med vad de röstar på. Det skulle ju kunna vara så att vad de röstar på påverkar vad de skriver. Borde vi inte granska förskolepersonalen, och nu menar jag inte bara ett intyg på att de inte är straffade. De finns nära våra barn, deras värderingar påverkar våra barn. Hur många glas vin dricker de på helgen när de är lediga? Vad gillar de för film och musik. Har de någonsin under sin uppväxt mobbat någon, detta borde ju påverka hur de bemöter våra barn. Borde vi inte granska vår sjukhuspersonal, de tar ju hand om oss när vi är som sårbarast. Ska vi tatuera de som varit straffade i pannan för alla andras säkerhet?

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: