Personliga möten äger visst rum på nätet

Jag anser att Hardy Hedman har en något raljerande ton i sin ledarkrönika i Kristdemokraten den 19 februari när han skriver om de sociala medierna ”De sociala medierna kan säkert spela en viktig roll. Men för min del tror jag att det personliga mötet människa till människa kommer att vara oöverträffat.”

Visst är det så att vi inte ska överge de traditionella personliga mötena men sociala medier är ett viktigt komplement som möjliggör för ett stort antal personliga möten på nätet. Genom de sociala medierna kan vi sitta hemma sent på natten, tidigt på morgonen eller under dagen (om vi till exempel passar sjuka barn som ligger som sover) och föra fram vår politik och diskutera densamma.

Visst ska vi fortsätta att stå på torgen, gå på gatorna, tala med våra grannar, arbetskamrater, klubbkamrater, människor i vår vardagliga miljö. Det ena tar inte bort det andra. Men många gånger fungerar de sociala medierna som ett stort fikarum där man kan diskutera allt mellan himmel och jord. Här kan man få direkt respons på sina egna tankar och beslut. Här ställs man även till svars och det är bra. När vi delar ut flygblad på gator och torg finns tillfällen för diskussion men ärligt talat är det inte alltid människor är så sugna på att stanna och prata, mest hastar man förbi och får sig ett flygblad i handen. Men visst händer det och jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att synas.

Hedman tar upp att det finns en risk för att man använder ett för hårt språk, kränker eller missförstår varandra. Visst finns det hat även på nätet liksom vi ibland möter hat när exempelvis delar ut flygblad. De flesta av oss har väl stött på de personer som kommer fram för att spy galla utan att vara intresserade av vår politik, som bara vill visa sitt missnöje och som aldrig skulle rösta på Kristdemokraterna. Likväl som det finns i verkligheten finns det på nätet men min erfarenhet är att det är begränsat. Många sociala medier är även uppbyggda på så sätt att näthatet kan stängas ute, på Twitter kan du blockera följare, på Facebook väljer du vem du vill bli vän med och på bloggar finns det möjlighet att sortera bort de anonyma hatarna. På nätet finns så mycket mer omtanke och givmildhet än det finns hat.

Han avslutar sin krönika med ”De elektroniska sociala medierna blir lätt asociala!”

Givetvis kan de sociala medierna vara asociala om man använder dom på ett asocialt sätt. Skriver man en blogg där man endast använder bloggen som anslagstavla för insändare/pressmeddelande, aldrig länkar eller blir länkad till, som knappt någon läser, finns man på Twitter/Bloggy som en stor megafon för det egna partiet, aldrig svarar på tilltal etc. Ja om man inte på något sätt tar till vara på de möjligheter till dialog med väljarna som de sociala medierna erbjuder ja då blir det asocialt liksom man är asocial om man i fikarummet alltid sätter sig för sig själv utan att tala med någon annan.

Jag säger inte att sociala medier ensamma kommer att avgöra valet men det viktiga är att vi finns på flera olika plan, att det finns politiska representanter överallt där vi kan träffa våra väljare.

De sociala medierna är sociala och det äger varje dag rum personliga möten på nätet. Möten som ibland leder vidare till att man träffas i verkliga livet. Underskatta inte möjligheterna.