Alla pratar om Hägglund, vad tycker jag?

Kändes nästan som en blixt från en klar himmel om jag ska vara ärlig. Helt plötsligt ifrågasätts Göran Hägglund som partiledare. Hägglund är en toppenpartiledare tycker jag, riktigt bra. Kanske inte lätt att efterträda Alf Svensson, men vem har sagt att våra siffror skulle sett ut som 1998 om Svensson hade suttit kvar idag. 1998 var ett rekordår, valet därefter, med Svensson i ledningen, tappade vi väljare, och så har det fortsatt. Varför?

Jag tror inte vi uppfyllt förväntningarna. 1998 var förresten första gången jag fick rösta och jag röstade på KD (inte engagerad inom partiet ännu), jag röstade på KD eftersom jag uppfattade partiet som ett borgerligt parti med hjärta. Ett parti som tyckte att människor skulle få ta eget ansvar samtidigt som det var ett parti som värnade om de som var svagare och som inte klarade av att ta eget ansvar. I en tid då jag var så innerligt trött på de politiska skandalerna. När politiker till synes skodde sig själva och struntade i sina vallöften stod Alf Svensson för etik och stabilitet.

När jag sedan valde att engagera mig i partipolitiken blev kristdemokraterna ett naturligt parti att välja. Jag gillade principprogrammet och tilltalades av ideologin såsom personalism, ofullkomlighetstanken, förvaltarskapstanke, synen på skatter, etc. Ja, jag såg partiet som ett borgerligt parti med hjärta och jag gillade vad jag såg. När jag blev mer engagerad förstod jag att många kristdemokrater inte alls uppfattade sig som höger eller som ett borgerligt parti. Man var ett mittenparti. Diskussionen har ibland gått het mellan de som vill kalla sig konservativa och de som anser att detta är fel eftersom partiet ”inte är ett konservativt parti utan ett kristdemokratiskt parti och den kristdemokratiska ideologin är unik”.

Själv skulle jag önska att fler såg det utrymme som de nya moderaterna har lämnat, att fler skulle kunna se behovet av det som nätrotsrörelsen ffff lyfter upp dvs. frågorna om Frihet, Familj, Flit och Företagsamhet.

Det finns ett behov av att någon ska ta på sig skulden, ett behov av att någon ska få bära hundhuvudet, därför tror jag att en del har börjat tala om att Hägglund ska gå. Det är att göra det alltför lätt, som om KD skulle öka sina röster bara för att vi bytte partiledare eller för att vi bytte namn på partiet (en fråga som också dykt upp, själv tycker jag faktiskt förslaget om att kalla oss familjepartiet låter lite löjligt).

Jag tror inte det är där vårt problem ligger. Jag tror att en hel del ligger i att vi inte är tillräckligt konkreta om vad vi vill och var vi står. Dessutom tror jag att väldigt många människor vill rösta på Alliansen och när man väljer att rösta på Alliansen så får moderaterna symbolisera hela Alliansen eftersom de är det största partiet i Alliansen och det är de som med störst tydlighet enbart driver allianspolitik.

Jag skulle önska att vi inom alliansen gick ihop i ett enda parti, det tror jag är rätt väg för framtiden.